Första tycker man att kärlek är en rolig lek. Man frågar chans och blir ihop. Då är det okej att vara ihop med flera samtidigt. Bara man frågar chans och den andra säger ja. Ibland skickar man en lapp och säger att man vill göra slut. Jahapp, inte mer med det. Då går vi ut och leker lite på rasten och allt fortsätter om vanligt, både för den som gjorde slut och den som blev såkallad dumpad. Men ska jag vara ärlig så var det nog inte många som förstod vad dumpad var i den åldern. Man sa bara att det var slut. Vem som gjorde vad hade lixom inte å stor betydelse. Sen var man ihop igen dagen efter för då fick man en ny lapp med orden "får jag chans på dig? ja  nej "
Man leker pussleken i kuddrummet. Egentligen är det jätteäckligt men alla vill ändå vara med och leka. Konstigt det där. Varför vill man leka något som man tycker är äckligt? Någon bra anledning måste det ju ha funnits eftersom vi lekte samma gamla lek varje fredag...