Så var det en sån där dag när nästintill alla låtar Melissa Horn någonin har skrivit känns som gjorda för just mig. Så mycket tankar idag. Djupa tankar om allt och ingenting. Pytte små saker blir stora. Vilsen. Fast ändå inte. Osäker på allt och alla. Livet lixom. Man har det förflutna och sen har man framtiden. Men hur stor vikt har egentligen det förflutna. Det som har hänt och det som betydde mer än allt. När man levde då. Dina minnen. Är det bara minnen? längtar du tillbaka? betyder hon något? eller ska jag säga dom. Betyder det något för mig om det betyder något för dig? Jag älskar ju mina minnen men jag hatar dina.  Men utan ditt förflutna skulle du inte vara du. Underbara du. Jag önskar att jag inte var så jävla nyfiken ibland bara. Men jag tvekar inte över att jag kan leva med ditt förflutna. För skulle jag inte kunna de, du skulle jag leva ensam resten av livet. Det är du. Det vet jag. Ingen tvekan. Men mitt lilla huvud knasar ibland.

Jag vaknar brevid dig. Ser alla bilder från igår. Du ser inte men hör att jag frågar, vem är jag ikväll?

Men du får mig att le som ingen annan.